måndag 30 augusti 2010

Drag i kopplet

Idag när vi var ute och gick så testade jag ett nyss inhandlat expanderkoppel som ska minska obehaget av ryck i kopplet. Eftersom jag har ömtåliga handleder så kan ett ryck kännas ordentligt. Borde ju kännas i hundens hals också. Det fungerade faktiskt riktigt bra men nu hade jag inte någon särskilt dragig hund med. Ska testa på min ungkuvasz imorgon.

När jag gick där och filosoferade i lövskogen bland kantareller, taggsvamp och svart trumpetsvamp så funderade jag på varför det egentligen är ett problem att hunden drar. Det enda problem jag kan komma på är att det borde kännas obehagligt i hundens hals och för oss människor så är det jobbigt med en dragig hund. Iallafall om den går i koppel. Men om vi sätter en sele på hunden och ställer den framför en pulka eller vagn då är ju själva dragandet helt plötsligt något positivt.

Om vi försöker tänka ur hundens perspektiv så tycker väl de att det är vi som är problemet som håller emot och envisas med att ha dem kopplade. Kanske tycker de att vi går för långsamt också. Kan man omvandla detta dragande till något positivt? Ett sätt är ju att låta hunden att dra något. Någon som hal fler tips? Jag har hört att de mest fulltecknade hundkurserna är hur vi ska lära hunden att inte dra i kopplet. Det är som om normen i vårt mänskliga perspektiv är en hund som aldrig drar i kopplet. Om den gör det så är hunden ett problem. Kanske är det så eller har vi missat något som har med hundens grundläggande behov att göra?

Det finns en sociolog/antropolog som heter Mary Douglas. Hon studerade bland annat människors hantering och relation till smuts. När blir något orent och smutsigt? Varför är mat på tallriken något positivt medan mat på skjortan är smuts? Skor i hallen är ok men inte på bordet. Det handlar helt enkelt om vår organisering och hur en sak är positivt i en situation men negativt i en annan. Problemet borde således inte vara objektet själv utan vår relation till objektet. Det är med detta resonemang i bakhuvudet jag började fundera på det här med hundar som drar i kopplet. Är det verkligen hunden som är problemet?

Själv tycker jag det är oerhört jobbigt med dragiga hundar, men det är mycket för att jag har ont i leder och att det faktiskt gör ont. Samtidigt måste det ju finnas stunder som hunden faktiskt får dra. Jag skulle tycka det var praktiskt med en lite shoppingvagn för hundar med inbyggd växel så jag kan lägga i en riktigt tung växel för de mest dragmotiverade hundarna. Borde ju vara bra träning och vilken musklad hund till utställningssässongen! Någon som kan fixa det ;)

söndag 29 augusti 2010

Min solros

Min solros eller kanske solstråle passar bättre på Siouxsie som i stamtavlan heter Ximene´s Napsugár. På ungerska betyder Napsugár just solstråle. Och det namnet passar henne, förutom att hon är svart då...

När det gäller solros så har de flesta solrosorna av modell större blåst sönder här hemma men ett par har iallfall klarat sig. Och de är höga, över två meter. Riktigt mäktiga!

lördag 28 augusti 2010

Svenskt djurskydd

Januari 2004 inrättades en djurskyddsmyndighet i Sverige. Det var en statlig myndighet med uppgift att informera om djurskydd, lagar och djurhantering samt stödja och ta del av forskning på området. De skulle även formulera bindande föreskrifter för djurhantering. När alliansregeringen kom till makten lades denna myndighet ner och ansvaret övergick till jordbruksverket. Tyvärr har resurserna för djurskydd skurits ner markant. Ansvaret har flyttats från kommun till länsstyrelse men länstyrelsen har inte möjlighet att följa upp alla anmälningar som kommer in. De har inte ens kapacitet att göra de inspektioner som krävs av dem. Det finns med andra ord djur som far illa som länsstyrelsen har vetskap om men inte resurser nog att följa upp.

I gårdagens Smålandspost kan jag läsa om 15 hundar som var så vanvårdade att de omhändertogs direkt. Veterinärrapporten visar på inflammerade, smutsiga & undernärda hundar. Det är en uppfödare av flatcoated retriver inte långt från mina egna hemtrakter. Trots omhändertagandet av så pass många hundar ska lika många hundar finnas kvar hos ägaren. Ärendet kommer dock gå till domstol och då kan uppfödaren dömas till djurförbud.

Jag tycker vi ska vara tacksamma för våra djurskyddsinspektörer men tyvärr är de för få för att kunna hinna med alla ärenden. Hur kan man tro att färre inspektörer ska kunna bli effektivare? Hur kan man tro att en nerlagd djurskyddmyndighet ska ge ett bättre djurskydd? Om det fanns tillräckligt många djurskyddsinspektörer skulle det vara möjligt att faktiskt agera vid misstanke om vanvårdade djur. Då skulle vi inte heller behöva förbjuda vissa raser för att länsstyrelsen eller polisen inte har resurser nog att ingripa.

Det finns redan lagar som gör det möjligt att omhänderta djur och åtala förövarna. Men det finns inte kapacitet att se till att de efterlevs. Med ökade resurser för djurskydd ökar också möjligheterna för inspektörerna att göra ett bättre jobb. Det är också viktigt att dessa inspektörer har en god utbildning och möjlighet att göra en grundlig utredning så alla beslut är väl underbyggda. Vi får inte glömma bort att många anmälningar också är grundlösa, att grannar som är ovänner anmäler varandra. Det är dessutom viktigt att inspektörerna verkligen utgår ifrån djurens perspektiv, att de har möjlighet till ett bra liv. Men nerläggningen av djursklyddsmyndigheten är ju bara ett exempel på att makthavarna inte är redo för tanken på att djur kan ha ett egenvärde.

För att avsluta med något positivt kan jag meddela att de mudihundarna jag skrivit om tidigare, som omhädertogs i skåne, så har allihopa nu fått egna familjer. Faktum är att det var många som var intresserade att hjälpa till.

fredag 27 augusti 2010

Que?

Vad är nu detta?
Nu kanske det syns?
Just det, två lekande puli!
Närmare bestämt Chanel & Sigrid!
De är här på besök för lite pälsvård.
Sigrid:
Chanel:
Var i Ljungby och ögonlyste tjejerna idag, inga fel på ögonen skönt nog. Ljungby smådjursklinik är alltid lika trevligt att besöka. Så omtänksam personal och duktig veterinär. Jag åker alltid till Eva Gustavsson när det är ögon som ska kollas. Så nu är tanken att Sigrid ska paras men hon har inte visat något större intresse för min ungerska importhane.

Det verkar som hon föredrar Chanel;) de är verkligen bästa kompisar!

torsdag 26 augusti 2010

Arankas Magic Macy

Mina Dahlior och min vita puli Yumi (Arankas Magic Macy) trotsar höstvindarna och ger en känsla av att sommaren inte är helt slut än. Yumi är nerklippt, normalt så har ju puli långa rastaflätor om man inte klipper dem. Men en vit puli som älskar att springa i skogen och bada i alla pölar blir snart smutsgrå, något som jag inte klarar av. Eftersom pulin inte fäller så kommer den för alltid ha kvar smutsen i pälsen. Ett alternativ är förstås att sätta på henne en overall men eftersom vi inte ska avla på Yumi fick saxen åka fram. Faktum är att Yumi är så söt i sin korta rufsiga päls. Eller vad tycker ni?

måndag 23 augusti 2010

Värmlandsvalpar

Nu är vi hemkomna från ett par dagar i Stockholm och sedan en sväng till Kennel Carlslund i Värmland. Här kommer ett bildsvep på farligt söta valpar.

tisdag 17 augusti 2010

Tiden går

Vad tiden går, snart är sommaren slut. Och minstingen ska börja på gymnasiet. Egentligen tycker jag att det är rätt skönt att bli "gammal" men varje gång man ser sig själv på bild blir man lika förvånad - är det där jag? I Team Nelsons blogg finns en underbar betraktelse om hur det kan vara att se sig själv i spegeln. Läs den! Nedan är iallfall några bilder på mig och Czabina och min fodervärdstik Bella. Det är min vän Christel, som också är matte åt Bella, som tagit bilderna. Jag måste dock be Christel om ursäkt att jag inte uppdaterat hemsidan med att Bella blivit champion. Det kommer snart, jag lovar;). Har dock uppmärksammat hennes nya titel i bloggen tidigare ;) Nu bär det iväg till Stockholm ett par dagar, jag ska dessutom till kennel Carlslund i Värmland och välja ut den allra finaste tikvalpen!

lördag 14 augusti 2010

Underskatta inte skogen

När vi var ute med hundarna i skogen igår försökte jag tona ner mig själv som den atkive ledaren. Istället observerade jag deras egen upptäckarlust.

För oss männsikor infinner sig ofta en slags mental vila att vandra genom skogen. För hunden är det tvärtom - det handlar istället om mental aktivitet. Här finns så många olika dofter och intryck och möjligheter för hunden att vara just hund. Hur många gånger har man inte haft dåligt samvete för att hunden "bara" fått en promenad? Men en promenad handlar om mer än fysisk motion.

Jag tycker det är viktigt att hunden får utrymme att springa fritt och utforska omgivningen utan att behöva tänka på att vara oss människor till lags hela tiden. Jag menar att många lösa hundar är mentalt kopplade till sina ägare och att de inte får utrymme att aktiviera sig själva. Kanske är det för att jag har lite självständigare raser som jag känner så. Nedan hittar Minou en pöl att plaska i.

Czabina hittar något intressant. Undrar om det går att äta?

Och vad är det Czabina fått syn på nu?

Jo, ett öde torp. Kvar fanns bärbuskar och frukträd, en gammal stenmur och brunn. Här har människor bott, kanske i generationer, men nu är det helt tomt.

Det blir riktigt spännande att utforska.

Ingen verkar vara här ens tillfälligt, förutom mössen då...

Kom igen, nu drar vi vidare!

Denna svamp verkar ha haft en krokig väg genom livet.

Och här är hittar Minou röda bär som hon smakade på.

Lingon redan, då är det snart höst. Men vad bryr sig en kuvasz om det. De har inget emot kyligare vindar.

Nu börjar Czabina bli trött...

Men är man valp så har man betydligt mer energi och här har Minou hittat en ny pöl att plaska i. Denna tjej gillar verkligen att bada och finns inte större vatten får väl en pöl räcka...

En blöt och glad hund som inte säger nej till en skogspormenad!

Man ska inte underskatta en promenad i skogen! Det ger glada och såväl fysisk som mentalt trötta hundar!

Jag vill tillägga att trots att hundarna självständigt får utforska skogen så kommer de på inkallning och de har inte visat något intresse av att jaga, mer än varandra...