När Bella och Loppan var på besök!

Kuvaszvalparna Lumberjack och Lollipop har haft fint besök av sin mamma Bella och syrran. Det blev mycket lek och Bella såg till att alla mådde bra. Här är lite bilder från besöket!

Bloggen Dog News - en topprankad parasit

Socker-Conny filosoferar!

Vad är en "blogg"? Och vad är en "hundblogg"? Och vad kännetecknar en "bra" hundblogg? Huka er människor för ikväll känner jag mig som min gamle följeslagare Socker-Conny, här bredvid!

Jag kommer alltså att nita något i följande text! Frågorna ovan har jag ställt mig en tid. Jag är, som sociolog, fascinerad av statistik. När det gäller bloggar finns det flera olika statistikkällor. Vissa bara för dina egna sinnen, andra offentliga. En del bloggare skiter fullständigt i om det som publiceras på bloggen läses av...ja, nån annan än den egna genomläsningen innan klicket på "publicera". Andra lär definitivt vara "klickjägare" och knåda sina egon genom att många klick på det publicerade erhålls. Blandformer finns säkert!

Vilken "typ" jag är, det kan vi diskutera rätt länge. Ibland är jag lite av klickjägarn, det ska jag inte förneka. Men lika ofta skiter jag nog i hur många som läst inlägget i fråga. Jag har helt enkelt en lust, ett driv, ett intresse i att publicera mina egna tankar och reflektioner om något som ligger mig varmt om hjärtat. Eller ibland, företeelser jag avskyr, eller till och med hatar. Men vad jag vill göra är, i de allra flesta fall, ge något till andra. Och "andra" blir ju såna som du, som läser det som publiceras här på bloggen. Vad jag vill ge, är ju något eget, något unikt! Jag vill ju ge av mig, av mig och min flock - vårt liv och mina tankar - till dig och kanske några andra!

Kort sagt, jag har en vilja att publicera mina egna reflektioner om företeelser som har med hund, hund och samhälle och hund i samhälle att göra. Mina. Egna konstruktioner. Grundade i kreativitet och erfarenheter. Klädda i bokstäver och bilder. Något unikt alltså. (Även om man alltid skriver i en tradition, en genre och därmed alltid mer eller mindre är påverkad, styrd och formad av andra, det vet jag.) Men det är det jag vill ge.

Är det bra? Tja, man får väl ta bloggandet för det det "är". Det är inga doktorsavhandlingar eller vetenskapliga artiklar som produceras. Eller skönlitterära mästerverk värda Nobelpris i litteratur. Bloggande är snabbare, enklare, tillgängligare och sällan lika genomtänkt som de tidigare nämnda typerna av texter. Man får ta det för vad det är, kommentarer av nyheter eller upplevelser. Idéer och ibland nycker och ingivelser. En vilja att säga något till någon. Rätt eller fel, tja det märker vi - för man kan se bloggandet som en sorts text i ständig tillblivelse. Det är något som lockar mig. Det är...kul! Och lite allvarligt. Fritt för skribenten, men därför långt ifrån alltid fullkomligt i sin presenterade form. Men när det är bra, kul, engagerande och unika tankar presenterade på ett tillgängligt sätt. Ett sätt att bidra med något till samtalet om hundar och hundar i vårt samhälle. (Eller hunddiskursen, som man skulle kunna säga). "Unika tankar" är nog nyckelorden för det som jag kommer skriva i resten av det här inlägget.

Jag roade mig nämligen med att gå igenom hundbloggarna på Vovve.nets topplista. Vissa av dom känner jag, och Christina, ju väl redan, då vi regelbundet läser dem. Vissa har jag inte alls läst tidigare. Och det som kännetecknar dem är ju att de har eget material. Kreativa texter och/eller fantastiska, egna, bilder (t ex mannen som kan prata om hundar), eller ett speciellt och personligt tilltal (t ex Västgötashttp://sverkerbest.blogspot.se/petsen Sverkers spetsfyndigheter). Eller kan det vara egna berättelser om träning och erfarenheter av den (t ex Lilla Liam - Racing Giants), informativa berättelser som underlättar hundlivet för andra (t ex Hundvänliga Stockholm) eller mer bild- och egenupplevelsebaserade bloggar (t ex Blogga för hundan) eller livet med hundar av en viss ras (t ex Livet med dobermann).

Jag uppskattar alla bloggarna som finns på topplistan. Mer eller mindre, jag har ju en egen smak och egna intressen. Men, alla bloggarna på topplistans tio översta platser (sett till statistiken för 120827 som screenshoten nedan visar) har en sak gemensam: de publicerar eget material. Kreativt material. Unikt material. Unika tankar, det vill säga nyckelorden jag talade om. Om jag gillar tankarna eller inte, spelar ingen roll, för det är tankar eller bilder som bidrar till samtalet om hundar. Alla bloggarna på Vovve.nets tio-i-topp-lista ger läsaren något unikt och egenproducerat.

Förutom en blogg, då. Märkligt nog den blogg, enligt Vovve.nets statistik, som är den mest besökta. "Dog News" kallas den. Man hade ju gissat på att den skulle vara skriven på engelska och riktad till en större publik, men så är inte fallet. Det som kännetecknar bloggen Dog News är, att den är fylld av länkar till vad andra skrivit om hundar. Innehållet i det som andra skrivit sammanfattas, ofta rätt taffligt, och så länkas till den ursprungliga texten. Så här presenteras bloggen på Vovve.net: "DOG NEWS - Sveriges största "renodlade" hundblogg, med över 6 000 besökare i veckan! Hundnyheter 7 dagar i veckan från när och fjärran. Vi skriver om det mesta som rör hund."  Siffran som anges är något överdriven, men bloggen ifråga har överlägset flest läsare de flesta dagar i en månad, helt klart. Det gör den intressant för en granskning!

Jag gick igenom de 60 inlägg som finns hittills denna månad (augusti 2012). Två av dessa sextio utgjorde eget, kreativt och unikt material. Två av sextio. Det är dryga tre procent, det. Det är som torrfoderkulorna som hamnade utanför skålen, typ... Resten av inläggen är antingen upprepningar av vad andra, oftast nyhetsmedier skrivit (de allra flesta), oblyg, men dold i "redaktionell" text, marknadsföring, av preparat som en viss nätbutik för djurprodukter säljer (en liten del), eller ett fåtal, förvisso behjärtansvarda, återberättanden om bortsprungna hundar. Kort sagt, Dog News lever på det andra skapar. Och i vissa fall andras olycka. Bloggen Dog News är, som jag ser det - min helt personliga uppfattning alltså - i huvudsak en parasit.

Jämfört med alla de bloggar som jag räknat upp tidigare, som alla producerar unikt material på olika sätt, är Dog News alltså, rent ut sagt, en usel blogg. För i mina ögon ska en blogg ge något. Inte bara förmedla andras tankar, och parasitera på dem. Som när jag nu säger "Elefanter lösa"" och hänvisar till andra texter...

Istället för att gå in på Dog News, kan du lika gärna skriva in "hund" i Google och söka i kategorin "nyheter". Eller kolla SKK's hundnyhetsuppdatering. För det är så Dog News fungerar. En snabb sökning. Oj, en artikel med hund i texten. En kort sammanfattning av andras arbete presenteras på bloggen, (särskriven och felstavad ibland men vem bryr sig), tjolahoppsansa!: vi har gjort det vi ska, för "Vi skriver om det mesta som rör hund".

I helvete heller ni gör, skulle jag vilja säga. Ni återberättar vad andra skrivit om det mesta som rör hund. Det är det som skulle stå i presentationen. Eller kanske; "Dog News: Vi har ingen egen kreativ förmåga, så vi rider på andras."...

Det är långt ifrån alltid som mina inlägg når den nivå jag skulle vilja. Men, jag vill nog påstå att de oftast bygger på, och förmedlar något unikt. Det är i alla fall ambitionen.

Vill Du...

... bli min nya familj, undrar Lollipop och Lumberjack? De är två renrasiga och registrerade kuvaszvalpar som nu är 10 veckor gamla.

Mamma Bella och syskonen har redan flyttat. De är riktigt lovande varför det vore kul om det är någon som vill ställa ut, men det är inget krav.

Csigora Lucky Lollipop

Det som är viktigt däremot är att du letar en stor hund med bibehållen vaktinstinkt. Det är en fördel om du bor på landet med en inhägnad tomt. Men det beror mycket på vad du vänjer valpen vid från början. Det är viktigt att du är beredd att socialträna valpen mycket den första tiden. Vi ser gärna att du går någon valpkurs.

Csigora Lucky Lumberjack

Föräldrarna är mycket trevliga och stabila i temperamentet. De har dessutom A-höfter, fria armbågar, ögonlysta ua och helt fria från PRA-prcd. De har alla förutsättningar att bli friska och trevliga familjemedlemmar.

Om du mejlar Christina på csigora@hotmail.com (Kennel Csigora) så kan du få veta mer om valparna. Vi kan eventuellt tänka oss ett halvfodervärdsavtal då valparna är av mycket hög klass. Läs gärna mer om rasen här: Om Kuvasz

För mer bilder på föräldrar och syskon, se våra tidigare inlägg:
Lumberjack letar hem
Äntligen ska här bli kuvaszvalpar
Först att flytta
Här kommer lilla Loppan
Söta Love
Csigora Lucky L...
Skönt med en extra-mamma
Kuvaszvalparna har hunnit bli 4a veckor
Farligt söta kuvaszvalpar
Bella-Bus

Hundakupunktur och LED-ljusbehandling i Småland

Med LED-ljuset redo

Visst är det kul när man träffar på både intressanta, kunniga och sympatiska människor?

Bland de vi träffade när vi hade försäljning i Ljungby i helgen måste vi lyfta fram en, speciellt.

Camilla Johansson från MiVida Djurakupunktur var nämligen också på utställningen för att presentera sin verksamhet.

LED-ljusbehandling stimulerar till snabbare läkning

Camilla är diplomerad hund- och hästakupunktör vid Skolan för Kinesisk Medicin i Falun. Skolan har nyligen bytt namn till TCM-Center. Utbildningen är tvåårig och inklusive påbyggnaden hästakupunktur.

Portabel utrustning med program för olika typer av skador/krämpor

Då vår lille Misha skadat två trampdyor nyligen, tog vi chansen att testa LED-ljusbehandling. Här kan vi se hur Misha får behandling.

Misha är snäll, men man märker ändå Camilla har bra hand med djuren!

Vacker tass, Misha!

Apparaten är portabel, så Camilla kan vid behov utföra behandling även på andra platser än i Virestad i södra Småland, där företaget MiVida Djurakupunktur finns.

Nu hoppas vi läkningen går snabbare!

Misha - nöjd "patient" efter Camillas LED-ljusbehandling!

Monter på SvkFUR's specialutställning i Ljungby

Är på SvkFUR's specialutställning i Ljungby med vårt försäljningstält! Trevligt, på en alldeles förträfflig utställningsplats - Ljungby brukshundsklubbs anläggning i stadens nordvästligaste hörn. SvkFUR är Svenska kennelklubbens specialklubb för ungerska rashundar. Den samlar de flesta av de ungerska raserna i landet, förutom kuvasz och viszla, som har egna sådana. Här har vi vårt tält:

På det fina utställningsområdet finns plats för flera ringar och dessutom en agilitybana som hade finbesök av såväl pulis, pumis som mudis.

Här ser vi den mycket trevlige och duktige domaren Imre Géczi, som också är en framstående kuvaszuppfödare (Kennel Hun-Zazholm i Százhalombatta strax utanför Budapest), i aktion med de första pumi som bedömdes.

Vi tackar SvkFUR och Ljungby brukshundklubb för möjligheten visa upp våra varor från CSiGORAs hundbutik och kommer gärna åter!

Roa din hund kungligt!

Ingen i vår flock är rojalist, förutom Rufus som dock håller detta för sig själv oftast. Det hindrar inte att hundar gillar att roa sig kungligt. Och var gör man det bäst, om inte i Kungens egna park vid Drottningholms slott?! Där finns sedan ett antal år tillbaka Hundöarna.

Ebba - Irländsk terrier från förorten, men med kungliga hundvänner!

Mysigt med kunglig svan i bakgrunden

Faktum är det här är ett riktigt bra utflyktsmål för dig och din eller dina hundar, när de är på lekhumör!

Inte så stelt som man kan tro, i kungens park. Är du "kändisälskare" så kan du dessutom få chansen se din hundkompis brotta ner prins C-P's labrador eller skälla ut kung C-G's slovenska Kopov Sila. Vi fick tipset när vi var och hälsade på Ebba i Kälvesta.

Ebbas matte drog ett par sköna berättelser om sådana träffar... Men även om ni inte träffar på kungafamiljens hundar, är det ett grymt bra hundrastningsställe!

Hundöarna består nämligen av två öar i den engelska delen av parken till Drottningholms slott. En engelsk park är inspirerad av det naturliga, och är så att säga ett försök att skapa en naturligt naturskön park, en sorts sublimering av naturen!

Så bland kastanjer och ekar finns öar omgivna av vattensamlingar. En av hundöarna har också en fejkad borgruin mitt på ön!

Regler, som faktiskt ger frihet!

Öarna hänger ihop med en liten bro. Den västligaste ön är väldigt lummig och skuggig, medan den till sydost är helt öppen, förutom nägot enstaka träd.
Broar är i sig intressanta konstruktioner. Rent fysiskt förbinder de ju två olika landmassor. Men som en social och symbolisk konstruktion, är broar ju något som både förbinder och skiljer något åt.

Det tänker vi kanske i vardagen inte så mycket på, men i nyare samhällsteori, är detta något som uppmärksammats rätt mycket på senare år.

Således kan man se det som att de två hundöarna sammanbinds och/eller särskiljs från resten av parken genom två broar.

På broarna finns varsitt staket med grind. På ena sidan råder ett mycket strikt koppeltvång. På andra sidan bron får alla hundar vara lösa!
Springs, leks och samtalas görs det. Riktigt trevligt! Avslappnad stämning och vacker omgivning. Svårt se det finns vackrare hundrastningsområde i landet! Men överbevisa mig gärna!

Det är full lek som gäller på hundöarna. Till skillnad från våra ouppfostrade lantishundar som testade de kungliga markernas lekbarhet, leker stockholmshundar tyst, märkte vi. Charlie George tyckte det var jättekul, och tog givetvis pulins nedärvda uppgift att skälla ut de kanske tiotalet lösa, lekande hundarna efter noter. De världsvana stockholmarna bevärdigade dock inte den självutnämnde herden Charlie George med mer än en förvånad blick och ett höjt ögonbryn. Och fortsatte leka.

Distans och närhet med bron, fejkad borgruin i fonden på lummiga hundön

Misha Sioux-George, tog å sin sida pulins - också den - nedärvda uppgift att hålla ihop det han såg som sin flock (dvs mig, Charlie och Kicki) å ena sidan och skydda oss från mystiska individer, bovar och banditer å andra sidan på fullaste allvar. Han morrade kraftfullt åt de stockholmska jyckarna som intresserat närmade sig glatt, och släppte inte Kickis ben ur sin absoluta närhet för en sekund. Ja, man märkte kort sagt vilka som socialiserats på den småländska landsbygden och i storstan. Men med lite träning så tror jag det skulle slipas bort.

Snälla, vi vill in och leka!

Initiativet med hundöarna tycker jag är väldigt bra. Det rekommenderas starkt att ta en sväng förbi om du är i stan. För det vimlar annars inte av ställen där din hund kan leka med andra hundar på så stort utrymme och där du dessutom vet, att han eller hon inte kan sticka iväg eller skada någon eller något!

Och tänk vad bra det kan bli, för nu slipper du lösspringande hundar och eventuell nedskitning i övriga delar av parken. Ja, canadagässen skiter ju överallt, det kommer inte ens kungen ifrån!

Självklart ska du ha uppsikt över din hund även här, men det är trots det, en mycket hund- och hundägarvänlig plats! På helger kan det vara mycket folk och hundar där, men när vi var där söndag eftermiddag, var det plats för många hundar till. Tummen upp!

Mälaröarna är i sig ett mysigt utflyktsmål. Svartsjölandet har dessutom en speciell plats i mitt hjärta då min far föddes och växte upp och begravts där i Svartsjö.

Kolla gärna programmet Hemliga svenska rum här bredvid om Svartsjö slott, som tjänade som fängelse till 1966. Värt ett besök!

Detsamma gäller stenbrottet i Stenhamra, Sånga kyrka, Barnby i Skå där Gustav Jonsson var föreståndare. Kungshamra by och Eldgarn är andra fina utflyktsmål.

Kunglig frikostighet - gratis bajspåsar i Drottningholm

Ekerö centrum - ritat av Ralph Erskine, som också ritat Villa Erskine på Drottningholmsmalmen där han bodde, är speciellt. Sandbrytningen i Löten längst ut på Munsön bör besökas - det sista en lite udda pärla i sammanhanget!

Åk till hundöarna med bil eller buss (alla bussarna från Brommaplan som börjar på 300 går förbi Drottningholm), hoppa av hållplatsen efter Drottningholms slott (Karusellplan) där även parkeringen ligger.

Du kan till och med glömma bajspåsarna hemma. Det finns som du ser på bilden till höger.

Sedärja! Det trillar en och annan smula från den kungliga taffeln ner till oss vanliga dödliga i alla fall.

PS. Hade tänkt lägga upp ett videoklipp, men det vart inget bra och hinner i skrivande stund inte göra nåt åt det. Vill du se det ändå så kolla här. Då fattar du varför det inte har en mer framträdande plats i inlägget också... DS.

Äntligen - hunden jämställs med surdegen!

AFP rapporterar idag att ett sedan länge efterlängtat jämställdhetsmål äntligen uppfylls. Hunden jämställs med surdegen! Ett sedan länge framfört krav i hundkretsar, som vi alla vet. Och var är det som utopin förverkligas, om inte i det förlovade landet. Ja, det är alltså i New York som världens första lyxhotell för hundar öppnar i dagarna.
Du, hund, kan bli hämtad hemma i en Lamborghini. Checka in i receptionen, bli varligt förd till sviten, där godsaker, sköna fåtöljer, lyxsäng, mysiga mattor, platt-tv och dvd med mera väntar. Och som du väntat på detta! Och vad du är värd det!

Sysselsättningen ordnas genom besök i gymmet där en personlig tränare tar hand om dig när du svettas i "ekorrhjulet". Sen väntar kanske pedikyr eller en promenad. Som en av ägarna säger: "A lot of the girls dogs love to get their nails painted in different colors.". Vi kan väl säga att jämställdhetskampen mellan hundkönen ännu har en bit kvar i USA.

"Kalli livin it up in Uber suite" Foto: D Pet Hotels

Hungrig efter gym och spa? No problems! Restauranten med välrenommerade toppkockar står självklart till ditt förfogande. Du kan svulla som en hundarnas Jan Stenbeck eller Mr Creosote med gott (?) samvete! Servicen ska vara "immaculate" som Gordon Ramsay skulle sagt.

Ja, nu kan alltså hundar äntligen känna sig jämställda med surdegarna, som Stockholms söderhipsterfamiljer kan checka in på surdegshotellet på Urban Deli, som givetvis ligger i hipstermeckat "SoFo" på Södermalm, när de med ojämna mellanrum lämnar malmen. Liberté, égalité, fraternité, pour tous les chiens!

Fast i det förlovade landet USA är vissa hundar mer jämlika än andra. För smakar det så kostar det. Prislistan är inte anpassad för luspudlar och dog-trash från de mer slitna delarna av stan. Jämställdheten med surdegen är en dyrköpt historia.

Vad var det herr Fylking brukade utropa när nobelpristagaren i litteratur presenterades av Horace Engdal, innan han blev portad?

Äntligen!!

Monstret i Malmö

Kvällsposten rapporterar idag, via TT, om att polis tillkallats till ett bostadsområde för att en hund rörde sig löst i området och var aggressiv. Hunden hade uppenbarligen brytit sig in i en lägenhet och där, enligt anmälaren bitit en hund. Det här monstret till hund var uppenbarligen både skicklig på inbrott och aggressiv och hade "gjort utfall mot människor". Larmet går, polisen rycker ut!

Vad är det då för monster som härjar i annars fridfulla Käglinge? En "kamphund"? En "mördarhund"? En "Bullterrier"? Vem stod för "chockattacken" i fråga? Jo, visar det sig, en...Chihuahua. En Chihuahua är enligt rasstandarden högst 3 kg tung och hundar ända ner till 500 gram är accepterade. Och vem blir inte rädd när ett enkilos kraftpaket, två äpplen hög, kommer och "gör utfall"? Chihuahuan är världens minsta hundras...

Monstret i Malmö?

Jag vet inte om man ska skratta eller gråta, men detta rapporteras om i landets näst största (ihop med varumärkespartnern Expressen) kvällstidning Och, visar det sig, flera andra. Förvisso i något skämtsamma termer, där journalisten konstaterar att "Polisen har sökt hunden, men den befinner sig fortfarande på fri tass."

Jag gråter över att våra samhälleliga resurser används på fel sätt. Jag gråter över att en allmän hundrädsla eller närmast hundfobi förefaller breda ut sig i samhället. Jag gråter över att hundägare inte har kontroll på sina hundar. Mest gråter jag nog över att ingen verkar ha kurage nog att locka till sig "mördarhunden" i fråga med en köttbulle eller så, och ta hand om honom eller henne tills ägaren påträffas. För ett sånt litet skälligt (ja, det kännetecknar många av dem) monster saknas säkerligen av sin ägare.

Jag skrattar samtidigt åt hela händelsen. Jag skrattar åt den mesighet och rädsla att själv ingripa som sprider sig i det svenska samhället. Jag skrattar åt själva företeelsen att ringa "nån annan", i detta fall polisen, och lämna över ansvar på en ofta ansiktslös samhällsinstitution. Jag skrattar åt Chihuahuan i fråga, som ännu är på fri fot, och hoppas att den hittar hem utan större problem.

Det finns, i den allvarliga vågskålen, också skäl att påpeka att till skillnad från vad man kan tro när man följer medierapporteringen om "farliga hundar" är bitskador något som alla hundraser - och blandningar - kan få och ge. Det är upp till dig som ägare att se till att risken minimeras. Men den finns alltid där, oavsett hundras. Alla hundar har tänder. Alla hundar kan tända till om de hanteras fel, eller om situationen så att säga kräver det. Sen har jag personligen svårt att bli rädd för en hund som är mindre än grevéosten i kylen.

Lantis i stan?

Är just nu i Stockholm. Lantis i stan? Nä, det känner jag mig faktiskt inte som. Är man född och uppvuxen här, är man Stockholmare för alltid. Jag älskar dofterna här. Doften av Stockholmskväll efter regn på Valhallavägen i går kväll var ett härligt "återdoftande". Men det jag älskar mest är tunnelbanedoften!

Fotograf: Jan Danielsson

Visst är det häftigt att varje tunnelbana i världen har en unik doft, som med årens gång impregnerat stationerna till att dofta "tub" i Stockholm eller London eller Budapest. Inte helt oväntat tycker jag bäst om Stockholms tunnelbanedoft, men jag uppskattar den unika doften av andra tunnelbanesystem också. Och jag tänker på dem ibland och tycker mig kunna förnimma doften av Liverpool Street eller Moszkva Ter. Fantastiskt egentligen, hur minnen kan närmast "förkroppsligas" sådär.

Jag kan då inte undvika att tänka på hur hundar som fötts, växt upp och bor på landet får en doftchock, när de kommer till storstan! Och så är det just nu för vår Misha!

Misha - lantis!

Han klev ur bilen på vår gata och blev närmast paralyserad. Jag tror att doftchocken närmast överväldigade honom. Det var så mycket att han liksom inte klarade av att gå och dofta på någon enskild nerpissad parkeringsautomat eller ett i nittio år revirmarkerat gathörn vid Östra Station! Information overload... I Bryssel hedrar man förresten stadshundarnas stolpförbättrande arbete med statyer!

I stadens tjänst!

Misha var alltså väldigt lugn och dämpad igår. Jag menar bara en sån sak som att åka hiss! Premiär för det också. Den i sammanhanget mer världsvane Charlie George gled smidigt in i hissen, Misha gick misstänksamt  långsamt efter. Jag tror dock att det blir andra bullar idag, när vi går ut på stan. Misha lär nog samla ihop sig till att göra som Stockholmsjyckarna gör. Den inbitne Stockholmaren Bobo har om inte annat lovat att visa "kusinen från landet" hur man gör här. Och visst är det så att lite street smartness kan också Misha behöva utveckla!

Saknad favorit i Stockholmsmiljön

På programmet ingår en tur med en av mina absoluta barndomsfavoriter. Spårvägsmuseet (mycket mer intressant än vad man kan tro av namnet!) har trollat fram en gammal Leyland-dubbeldäckare som man kan åka med under Kulturfestivalen som pågår. Jag älskade dem. Jag fattade aldrig då, varför dom togs ur trafik i mitten på sjuttiotalet. Jag fattar det inte nu heller. Förutom det att de är vackra och stolta inslag i Stockholmsbilden som fanns då, älskade jag doften i dem! Också den speciell. Vi får se vad Misha och Charlie George säger om den! För att inte tala om rulltrappsåkande... "Nej Misha, man står till höger!"

I ett helt annat ämne, och i en helt annan stad, döms tre kvinnor för "huliganism". I Putins Ryssland ska man hålla käften, precis som under Stalinregimen, tydligen. Som Peter Kagerland skriver i sin fina anmälan av boken Ny Våg - svensk punk/new wave/synth 1977-1982 i Expressen idag: "De flesta av de drygt 500 svenska band som porträtteras i Ny våg hade alla riskerat långa fängelsestraff om de verkat i dagens Ryssland. Pussy Riots framträdande, där de anklagats för att ha förolämpat Gud och sitt land, är väldigt oskyldigt i jämförelse med låtar som Kriminella Gitarrers "Knugens kuk" och Ebba Gröns "Häng Gud"." Free Pussy Riot!

Skönt med en extra-mamma

Nu har kuvaszvalparna börjat flytta och mamma Bella har flyttat hem igen. 

Det kan ju kännas lite tomt för valparna som är kvar när syskon och mamma inte längre finns där. 

Då är det tur att vår kuvasz Czabina finns där som kan rycka in som extra-mamma!

Söta Love

Csigora Lucky Love är en kuvasztik som kommer samägas mellen Kennel Brave & Beauty och Kennel Xaida'z. Hon kommer dock bo hos en fodervärd. Det här är en riktigt söt tjej som definitivt är vitast i kullen!

 

Det finns fortfarande en tik och en hane kvar att tinga. För mer info:

Christina

csigora@hotmail.com
070-8988360