söndag 9 september 2012

Hundtjyven i pizzan?

Att ens hund försvinner är ju en mardrömslik tanke. Att den försvinner för att den blir stulen likaså. Tanken på vad som skulle kunna ske med ens hundvän i sådant fall är ju svindlande hemsk! Det är...ja, rädsla eller skräck är nog orden som närmast beskriver känslan. Frågan är om rädslan är befogad?

Vi har alla hört historier om hundar som blivit stulna. Stulna, när de varit bundna utanför affären eller restaurangen. Stulna ur bilen. Stulna från hemmet. Stulna på skogspromenaden. Stulna, genom hot om våld under hundpromenaden. Stulna av ungdomsgäng. Stulna av yrkeskriminella. Stulna av de som arrangerar hundslagsmål. Stulna av professionella hundnappare som säljer hundarna till de som arrangerar hundslagsmål, i eller utanför landets gränser. Stulna av professionella hundnappare som säljer hundarna till Asien där de äts upp av kineser eller koreaner. Stulna...

Alla matas vi med den här typen av berättelser. På bloggar. I forum på nätet. På facebook. I lokaltidningen. I riksblaskan. På TV. Genom filmer. I småsnacket runt förmiddagsfikat på jobbet. På senare tid har en viss vit skåpbil figurerat framför allt på facebook. Jag har fått ett meddelande delat av välvilliga vänner med hund ett antal gånger. Det varnar för att de två svartmuskiga männen som skymtar i framsätet på den vita skåpbilen med spanska registreringsskyltar kör omkring i landet och stjäl obevakade hundar. Professionella hundnappare alltså. Sägs det.


Upprördheten bland de som kommenterar varningen och sprider den vidare är stor. Det är förståeligt! Skulle nån ge sig på eller sno nån av mina hundar - mina vänner, min flock - skulle jag gå bärsärk. Sno för all del min cykel med barnsadel. Gör inbrott i min bil och förstör så mycket under inbrottet (klantjävlar) att den får gå till skroten. Stjäl mina texter. Visst blir jag förbannad. Tro inget annat. Men ge dig fan inte på mina vänner i flocken! Det är en annan nivå. Då är det hat. Då är det krig.

Så, eftersom berättelserna om hundnappning och hundstöld florerar rätt frekvent, är det ju inte konstigt att man blir rädd.

När jag var liten, i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet, fanns det utanför affären när jag gick med mamma och handlade, alltid små krokar monterade i väggen under skyltfönstren. Metallbrickor med en metallkrok som stack ut. Ovanför kroken instansade bokstäver. H-U-N-D. Hund. Ett av de första ord jag läste! (IN och UT - som det stod i det runda vita fältet på dörrarna ut till perrongen på Sätra tunnelbanestation var dock de absolut första orden jag läste. "Pastorsexpedition" var också ett tidigt...) Ja, på den tiden, under Välfärdsstatens gyllene era, innan oljekris -73 och borgarregeringar -76 slog undan benen på den, var det alltså praxis, kutym och normalt att binda sin hund vid dessa hundparkeringar utanför affärn, medans man handlade.

Lättläst och lättparkerat!
Som litet barn hände det att man själv blev placerad vid en sån krok, medan mamma var inne och handlade. Nej, nej, inte fastbunden! Men placerad invid en sån krok, i närheten av en hund, som man kunde bli kompis med under tio minuter, efter att det kollats med hundägaren att det var OK. Det var kul! Och inte en gång slog det mig, att de parkerade hundarna eller jag själv, skulle kunna bli stulna eller hundnappade/kidnappade!

Vi var inte rädda, på den tiden. Vi var inte oroade. Vi var, på så sätt, mycket friare och sannolikt lyckligare då, när den ständiga oron för en generaliserad Tjuv inte fanns. Nu finns det inte längre några sådana krokar. De försvann ungefär när finansmarknaden avreglerades och "finansvalpen" gjorde entré! (Inga orsakssamband impliceras.) Okej, helt borta är inte hundparkeringskrokarna, men de förefaller mig långt ovanligare nu, än då. I Sverige då.

Vill man, kan man säga att det var ett bättre samhälle då. Men det är ju också lite av en chimär, för i andra avseenden är ju dagens samhälle överlägset det för fyrtio år sen. Självklart är det så. Men i vissa avseenden, så var pressen och tvånget att ständigt oroa sig och att anpassa sitt handlande till den lite otydliga men samtidigt ständigt närvarande rädslan som samhället normerar, mindre eller obefintlig. Men kärnvapenkriget, det lurade ständigt i våra medvetanden. Det var vi rädda för. The Bomb.

Michel Foucault
Underkastelsen, skenbart "frivillig" i många avseenden, eller subjugeringen som jag ibland, i samhällsvetaren Michel Foucaults anda kallar det, där vi ansar våra kroppar från behåring, shoppar dyra handväskor med hjälp av sms-lån, undviker att gå ut på kvällstid eller inte tar med våra hundvänner när vi ska gå och handla är alla former av i grunden samma process eller fenomen. Vi anpassar vårt handlande för att uppfylla normer som existerar i vår kultur och som bygger på en generaliserad bild av hot och rädsla.

Rädslan att inte ses som "snygg", rädslan att inte ses som "lyckad" eller "inne", rädslan för "farliga ungdomar" i bostadsområdet eller rädslan för hundnapparen. Vår kultur i det senmoderna västerlandet är centrerad kring HOT. Eller "risk" som flera sociologer valt att benämna det under de senaste tjugofem åren.

Frågan är om rädslan i det här fallet är befogad? Är hotet från hundnapparna reellt? Är det förenat med risk att ta med lille Fido till Konsum och binda honom där utanför, medans handling utförs? Som på 60-/70-talen!

Jag har läst på ett antal hundforum, t ex vovve.net och hundarifokus och där finns en utbredd föreställning om att det är farligt att binda hunden utanför affären. Det finns en utbredd rädsla för att hundar stjäls. Läser man forumen och vissa texter skrivna av "hundproffs" som Ginger Sundin Hallgren (tidningen Blandis 2009:4, s 5-7) som ju är gift med gurun Anders Hallgren, som också han skrivit om att hundstölder ökar i SKK's tidning Hundsport just våren 2009. SKK's presstalesman Hans Rosenberg uttalar sig så här i en TT-artikel i ämnet:

"SKK hör ofta om hundar som stulits men ser inte någon ökning av antalet hundtjuvar.

- Vi vet att det går i vågor, tillfället gör ofta tjuven. Vi varnar alltid för att lämna hundar utanför affärer eller obevakade någonstans, säger Hans Rosenberg, presstalesman för SKK.".

I samma artikel, skriven av journalisten Linnéa Hallberg, konstaterar försäkringsbolaget Agrias talesperson att bolaget ersatt fyra hundar under åren 2003-2007. Det vill säga 0,8 stulna hundar per år.Det är inte så många det.

Ökar stöldbrotten i allmänhet då? Nej. Det är faktiskt så, att stöldbrottens andel av alla brott minskat rejält under det senaste decenniet. Enligt BRÅ anmäldes år 1990 740 376 tillgreppsbrott. 2011 anmäldes 546 467 stycken. Alltså 193 909 färre tillgreppsbrott (i dagligt tal stölder). Ser vi till antal tillgreppsbrott per 100 000 invånare, är siffran för 2011 jämförbar med 1975 års nivå. Alltså den tid då hundar parkerades utanför affärn. Helt normalt.

Normal

Jag har försökt finna vederhäftig statistik rörande hundstölder, för att kunna belägga att den rädsla som uttrycks på hundforumen och som "experter" som paret Hallgren uttrycker och sprider är korrekt. Men jag har inte hittat nån publicerad sådan i alla fall. Det betyder inte att det inte finns och jag har inte sökt färdigt! Men jag tar hemskt gärna emot sådana uppgifter!

Min preliminära tes är dock, att antalet rena hundstölder, där någon helt okänd person stjäl hund från någon annan, t ex utanför affären eller från en bostad, är mycket få. Jag tror också, tills jag kunnat belägga något annat, att antalet utländska stöldligor som åker runt och hundnappar hundar är mycket, mycket litet. Och slutligen tror jag, att någon verksamhet med organiserade hundslagsmål där stulna hundar används som träningsobjekt eller i själva kampen, inte förekommer alls i princip.

Min bild är alltså den, att vi utifrån vår rädsla för ett abstrakt hot om hundnappare har utvecklat en norm om att "man" inte bör parkera sin hund t ex utanför affären och att "gott hundägarskap" är att inte ta med hunden när man ska göra något ärende som vi anpassar vårt handlande efter och därför inte längre handlar på det sätt, som tidigare generationer av hundägare tyckt varit fullständigt normalt. 


Berättelserna om hundtjuvar och hundnappningar som bidrar till att återskapa hotet/risken/rädslan är inte sällan av karaktären råttan i pizzan. Dvs moderna vandringssägner. Hundtjyven i pizzan, liksom. Den vita skåpbilen är en sådan, mycket välspridd sedan åtminstone 1980-talet. Oftast sammanlänkad med hotet om bortrövande av barn. Ibland med hotet om stöld. Ibland med hotet om hundstöld! I Polen och Ryssland är bilen en svart Volga. Men sägnen är densamma och den kulturella funktionen densamma. Numer är dessa vandringssägner mycket mera lätta att sprida och att utsättas för. Det är på grund av detta lätt att tro, att risken är större nu än tidigare och att rent faktiskt stölder av hundar ute på gator och torg ökat dramatiskt. Men frågan är om den bilden är korrekt rent faktiskt? Jag är skeptisk, men är villig att bli överbevisad. Och då är det hårddata som gäller. Statistik, tack!

Hoppas bara jag inte bidragit till att Hundtjyven i pizzan sprids ytterligare. Vilka var då de svartmuskiga männen i den vita skåpbilen som hängdes ut på facebook? Jo, den fanns i verkligheten. Och det var faktiskt något av rufflare! Men det var metallskrot de var ute efter, inte våra hundar, visade det sig när den norska polisen stoppade dem.

Och, för att vara övertydlig, jag är medveten om att det sker enstaka stölder av hundar. Inget kan rättfärdiga en sån handling och den smärta den orsakar hund och ägare.

36 kommentarer:

Asta och Iris sa...

Lysande text, kan du inte skicka texten till Hundsports debattsida.I mitt liv måste jag hela tiden fråga mig om saker och ting är värt risken. Vill man leva måste man ju ta risker och en sådan risk kan ju vara att få hunden stulen. Jag tänker på alla utställningar jag varit på där jag har lämnat hunden i bur. Där kunde ju verkligen någon passa på att sno åt sig vovven. I vårt hem är det nog vovven som är mest värdefull dessutom:-)

Tänk om nån gör inbrott i hemmet när vovven är ensam hemma? Ska man sitta hemma då eller åxå kan man ju aldrig lämna vovven själv.

Vi måste ju leva och ta alla risker som är förknippat med det.

Ulf sa...

Jag vet att det inte är mycket till kommentar, men jag tänker fortsätta att sätta fast Nelson i flaggstången utanför ICA när jag är inne och handlar. Skulle jag se svartmuskiga män i skåpbilar får jag väl hissa upp honom så de inte når honom. Nej, allvarligt talat så känns det som om det ständigt finns ett behov av saker som ska skrämma oss och få oss att tycka att nu är det värre än det nånsin har varit. Det har väl följt människan i alla tider. Sen kan det ju vara lätt att säga när man bor i en relativt lugn och trygg miljö som jag gör.

Eva sa...

"Den vita skåpbilen" var aktuell här i våras när barn skrämts av en "gubbe"...
Allvarligt talat: TACK för att du letat statistik! Möjligen kan jag tro att förs.bolagens kan vara något missvisande eftersom jag gissar att i alla fall här i storstan det KAN stjälas s.k. "kamphundar". Deras ägare har kanske inte alltid vare sig försäkring eller den flockkänsla du nämner. (Vad jag gör med folk som är elaka mot mina hundar har några gm åren fått erfara...)
Tycker rent allmänt att det går i vågor, detta med olika "skrämslar" för hund-kattägare, föräldrar osv.
(Och så fick jag flashbacks! Sätra centrum tidiga morgnar på väg till stallet... 70-tal. Uppvuxen i Mälarhöjden o det blev inte alltid cykeln.)

Unknown sa...

Asta o Freja: Jo att leva är riskfyllt!
Ulf: Ja, låt du Nelson vakta flaggstången även i fortsättningen! Och visst är det som du säger, det finns en funktion med skrämselsagorna!
Eva: Du har helt rätt om statistiken! Men hittills har jag inte bättre belägg än så. Och visar det sig finnas någon som visar något annat, ja då får jag omvärdera min analys. Vi kanske möttes där bland knarkarna i centrum nån gång 1970 ;) Bodde i höghuset närmast centrum...

Britt Marie o Rudi sa...

Det här var ett inlägg som kom mig nära, så jag måste ge ett svar ur en annan synvinkel. För sju år sedan kom vi tillbaka till ett plundrat hem, efter att ha varit på en kort utflykt en vacker aprillördagseftermiddag. På den tiden hade vi inte hund, men väl en skräckslagen katt som gudskelov inte var fysiskt skadad efter dådet. Snart nog hade vi brottsplatsutredare, glasmästare och snickare på besök och samtliga hade fruktansvärda historier att berätta om vad husdjur råkat ut för när de varit hemma i samband med inbrott. Alltså, även poliserna. Någon vecka senare ringde Brottsofferjouren, som de alltid gör när någon utsatts för brott, och även där pratades det om vilken tur vår katt haft som klarat sig oskadd och "ostulen" vid inbrottet. När så Rudi kom in i våra liv var det helt självklart för oss att han aldrig någonsin, inte en minut, skulle lämnas ensam hemma. Och så har vi levt i snart fem år och vi struntar helt i vad folk tycker om det, för vi som redan utsatts för inbrott är helt säkra på att det kommer att hända igen.(Det är en normal del av de följder en sådan kränkning har). Det finns ingen tvivel hos oss om det, och när det händer ska inte Rudi finnas här att tortera, skrämma eller stjäla. Nu finns inga värdesaker kvar hos oss, eftersom allt stals förra gången, och min hund kommer dom bara över över min döda kropp!
Jag förväntar mig aldrig att någon som inte utsatts för liknade kränkning ska förstå hur vi resonerar, men för oss är det glasklart: Rudi lämnas inte oövervakad, aldrig någonsin.

Att sedan männen i den vita vanen härjar runt på Facebook som en vandringssägen är en annan sak, såklart ämnad att skrämma upp oss hundägare.

När jag var barn hade vi en hemsk, men älskad byracka i familjen, som vi band utanför Konsum när det skulle handlas. Vid ett tillfälle glömde jag honom och gick hem utan hund, men det var ingen fara, stackars Pirro satt kvar i sin krok när mamma började fråga efter honom nån timme senare :-)

Unknown sa...

Hej Britt-Marie! Vilken obehaglig upplevelse! Jag förstår fullt ut om man som du, efter en sån, agerar som du gör med Rudi! Har inga som helst synpunkter på det. Dessutom lär väl Rudi uppskatta er praxis!

Egentligen är jag ju inne lite på det spåret, att hunden ska vara med i vardagen så långt möjligt, och inte lämnas hemma av rädsla för vad som skulle kunna hända på stan och för att "man bör" separera hundaktiviteter från vardagslivet, där ett lämnande utanför affärn är ett rimligt inslag.

Rolig story om Pirro!

Eva sa...

Måste tillägga det jag glömde innan...
Ja är inte emot att hundar väntar vid affärer i första hand för stöldrisk, men tyvärr ser man elakheter/retsamheter mot hund ofta här! Strassade hundar som "ropar" på matte/husse när människor går nära, pratar med hunden, kanske t.o.m. skriker åt den att vara tyst vid skällande. För mig är det anldening nog...
Se'n har jag absolut största förståelse för Britt Marie! Lite av mardröm det där...

Unknown sa...

Förstår vad du menar Eva! Förjävligt är förnamnet. Men lösningen är inte färre hundar vid hundkrokarna, utan fler ;)

Helena sa...

Hundstölder sker hela tiden!
I torsdags i Katrineholm, i höstas försvann en hund i Torshälla (fortfarande borta), läste om ytterligare en som nyligen stals utanför en affär.
Kolla alla efterlysningar på Bosses hundhjälp, en del rymmer och andra STJÄLS utanför affärer.
Strunmt i vita (söndertjatade) skåpbilen men hundar STJÄLS hela tiden tyvärr!!!!

Unknown sa...

Hej Helena. Det är möjigt, men det är inte fler anekdotiska bevis jag söker. De bevisar inget annat än att de hänt i det enskilda fallet. Och inte ens nu, när du räknar upp de här fallen, kan du ju säkert säga att de stulits. Att de försvunnit är ju inte samma sak.

Ska kolla Bosses hundhjälp, tack för tipset! Kollade www.hittadjur.se. Kunde inte få fram att någon enda av de 420 hundarna stulits.

Anonym sa...

Hej, du har på sätt och vis rätt, sällan händer en olycka... men man anvädner bälte för säkerhetsskull.

Om du och ni andra som läser här kikar in på bosses hundhjälp på facebook http://www.facebook.com/groups/211982732162726/511385915555738/?notif_t=group_activity
så kommer ni mötas av lite mer fakta runt vilken verklighet som råder runt hundar idag, det är vi som slåss för att få hem hundrana!!!
Så sent som denna veckohelg slet jag mitt hår då en hund blev stulen utanför en icabutik i en liten stad. Jag undrade hur vi nånsin skulle få korn på denna tjuv....
Ett gäng valpar stals för en tid sedan, en kvinna blev nerslagen på öppen gata när de ville stjäla hennes hund i Göteborg, en annan hund blev stulen i en bil osv osv....
SÅ jag ber dig, kom med i Bosses och gör skillnad för hundar i din omgivning.... hos oss finns verkligheten som kan vara svår att hitta i statistiklexiconet.
Vi skiljer noga på rykten och fakta, både vad gäller hundar och bilar som defakto plockat hundar!

Unknown sa...

Hej "Anonym" (eller Ons Ymmla som jag gissar du heter - kan inte tänka mig att två personer skriver "statistiklexiconet" med anledning av mitt blogginlägg två gånger på tjugo minuter...)
Är du säker på att du läst mitt blogginlägg? För du har tyvärr inte förstått vad som står i det.
Att komma dragandes med "verkligheten" ger jag inte nånting för. Det är inget giltigt argument. Det är bara trams och dålig debatteknik.

Att det kan förekomma att hundar stjäls, har jag aldrig ifrågasatt för övrigt. Läs igen.
Bemöt istället mitt ifrågasättande av att det är en ökad risk för hundstölder nu jämfört med tidigare med "fakta". Och fakta är inte samma sak som anekdotiska berättelser, hur hemska de än skulle vara i det enskilda fallet.

Jag har inte hittat någon sådan "fakta". Finns det något sådant underlag över huvud taget, som skulle visa på en sån ökning, är jag bara tacksam och kommer omvärdera min kritiska inställning på studs.

Vad jag ifrågasätter är att vi uppmanas och förväntas förändra våra handlingsmönster, mot bakgrund av en rädsla som inte är grundad i en korrekt verklighetsbeskrivning.

Anonym sa...

Kan bara intyga vad anonym skriver. På Bosses kan man följa den bittra verkligheten som tyvärr inte är speciellt vacker. Var själv kanske inte direkt lika naiv som Dan efter att både råkat ut för hundtjuv utanför affär och försvunnen hund under åren som hundägare men jag måste medge att jag inte hade ngn aning om att det hände så ofta som det ändå visat sig göra. Att försäkringsbolagen ej har statistik kan också bero på flera saker men jag vet att en är att man då ger upp och känner att man sviker den. Själv tittade jag efter den försvunna hunden ända tills jag var helt säker på att den pga ålder måste vara död dvs i detta fall i närmare 10 år.

Unknown sa...

Hej Anonym nr 2.
Att det försvinner hundar är inte det jag skriver om. På så sätt är ju en sida som Bosses hundhjälp eller hittadjur.se eller andra sidor ett bra redskap. Och det är ju det det i huvudsak rör sig om på de sidorna, eller hur?
Hade hundstölder varit ett stort, eller vidimerat ökande problem, är jag övertygad om att t ex Agria fört sån statistik. Nu fanns ju uppgifterna ändå, och det som framgick var fyra fall på fem år hos landets största djurförsäkrings bolag. Jag tycker fortfarande inte det är mycket. Tycker du?

Jag kan faktiskt tänka mig att det finns viss risk för överrapportering av hundstölder, snarare än motsatsen. Man skäms över att ha bundit sin hund slarvigt eller brustit i uppmärksamheten som ägare på annat sätt. Och så drar man till med att "nån stulit min hund". Men det vet vi ju inget om rent faktiskt. Bara en tanke.

Att du personligen drabbats av hundtjuvar beklagar jag verkligen! Men det förändrar ju inte något i sak. Jag har drabbats av bilinbrott. Jävligt tråkigt. Men jag kan ju inte för den saks skull hävda att "bilinbrotten i landet ökar". Och om så alla mina vänner under samma vecka drabbas av samma sak, betyder det inte att bilinbrotten i landet ökar. Det krävs andra redskap för att kunna uttala sig om det. Så länge den statistiken, och jämförbar sådan över tid, saknas så går det inte att hävda att så "är det". Sen må en och annan misstänkt stöld avhandlas på, t ex, Bosses hundhjälp hur mycket som helst.

Anne Eklund sa...

Vad gäller männen i den vita vanen så finns en belagd historia från en eller två veckor tillbaka, en jägare som tog tjuvarna in flagranti. Det finns också flera belagda historier om stulna hundar som har återfunnits, sök på Bosses hundhjälp och du skall finna.

Jag personligen känner också till tre hundstölder där jag bor, på Södermalm i Stockholm, under det senaste året. I två av fallen återlämnades hundarna mot en lösensumma. I det tredje fallet kom ett signalement på hunden och tjuven ut snabbt och hunden återfanns långt utanför stan, vandrande i en förort, sannolikt dumpad där. Södermalm är inte stort, och de här tre incidenterna under ett år räcker gott och väl för att jag ska avstå att ta med min hund när jag går och handlar.

Du återkommer till statistik. Du vet väl vad Mark Twain sa om statistik? Jag har också läst statistik som en del av min utbildning och jag vänder mig starkt emot att du så föraktfullt fnyser åt de belagda berättelser som finns, var och en av de berättelserna är en tragedi för de berörda.

Jag störs också av din aggressiva ton, dina citationstecken runt hundproffs och experter, som ändå de flesta i hundbranschen anser paret Hallberg vara, och ditt återkommande maktspråk i form av att kräva hårddata och statistik. Det duger helt enkelt inte i detta sammanhang, en hundstöld är en hundstöld för mycket.

Jag bodde inte i Sverige under hela 70-talet, så jag kan inte uttala mig om hur idylliskt det var då i förorter till Stockholm. Jag tycker inte heller att man ska låta sig skrämmas av larmrapporter av olika slag, men att ha samma vanor idag som man hade då anser jag vara en smula oklokt.

Jag har inga problem med att gå i en mörk park på natten, tvärtom anser jag att vi kvinnor ska ta tillbaka natten, men det är jag personligen. Min hund kan inte försvara sig på samma sätt som jag kan om jag skulle bli utsatt för något obehagligt, så vem är jag att utsätta henne för en, om än icke statistiskt belagd, risk genom att lämna henne bunden utan uppsikt?

Anonym sa...

Dan du har ännu inte fattat vidden av verkligheten och som I all statistik av denna sort - det stora mörkeltalet - som ex vis i annan typ av stöld o våld. Så titta istället på verkligheten och följ den ett år på Bosses och du upptäcker att det är inga fall som händer bara då o då utan frekvent hela tiden.
Kan bidra med min minnesbild av statistiken på dåvarande JFB djurförsäkringar o de enda ärenden av typ försvunna hundar handlade om jakthundar som de ville ha livbeloppet på. Detta var 80-tal.
Har haft hund sedan 60 talet själv i Stockholmtrakten o jo även jag vet folk som råkat ut för hundar tagna utanför affären men de hundarna hittade ägarna. Ena gången hann ägaren ut o såg en person gå iväg med hennes hund o fick folk uppmärksammade på vad som hände och tjuven släppte kopplet o hunden sprang tillbaka. Detta uppmärksammades bara inom vänkretsen o de som var där. Hamnade alltså vare sig hos Bosses eller o ngn statistik. Så snabbt kan det hända o vara över om man har turen att upptäcka i tid o ha lyckan att få sin hund tillbaka.

Christina Klosterberg sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Christina Klosterberg sa...

Tack Dan för att du håller bloggen levande när jag är iväg. Himla bra skrivet. Är dock bekymrad över att en del läsare verkar ha missat din poäng. Kanske är det så att många är ovana att läsa längre texter i dagens samhälle. Vill man göra generaliseringar och uttala sig om samhällsförändringar så krävs ju ett helt annat faktaunderlag än enskilda händelser, hur tragiska de än må vara.

lottaf sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Unknown sa...

Hej Anne Eklund! Alltid lika trevligt när den som kommenterar står för sin kommentar med ett namn!

1. Har aldrig ifrågasatt att hundstölder sker. Betonade det flera gånger i texten, liksom hur illa jag tycker om det. Eller hur?

2. Jag fnyser inte föraktfullt åt några som helst enskilda berättelser. MEN, och det här är en av de poänger som inlägget försöker förmedla, jag vänder mig emot att ta enskilda berättelser som intäkt för att hävda att antalet hundstölder ÖKAR. Det finns inget underlag för att säga det. Det är det jag EFTERLYSER. Och har du läst statistik, så vet du mycket väl, att det är just det statistiken kan bidra med - att ge en grund för att kunna säga något om samhällsutveckling och orsaker till förhållanden i detta. (Talar om samhällsvetenskaplig statistik nu.)

Att efterlysa det, är inte att förminska enskilda berättelser i sig. Men, det är en kritik av att använda ett batteri sådana för att hävda något med någon som helst grad av generaliserbarhet. Det gör t ex paret Hallgren i detta fall. Det är inte intellektuellt hederligt. Därför citationstecknen kring expert i detta fallet.

Att efterlysa hårddata och statistik om hundstölder är inte "maktanspråk". Jag förstår faktiskt inte den invändningen. Oberoende data som lägger grund för att kunna se om det stämmer att hundstölder ökar är istället en hjälp till att utveckla våra handlingsmönster för att hantera en sån ökning. Att inte efterlysa den typen av verifierbara, analyserbara data, är att göra alla hundägare en otjänst.

3. Om du väljer att parkera din hund utanför affären eller ej har jag inga som helst synpunkter på. Jag förstår ditt resonemang och det är lika rimligt göra det som att inte göra det. Upp till var och en.

Men när landest största hundorganisations bygger sina uppmaningar om hur andra hundägare i allmänhet bör göra och inte göra, utan att ha en god grund för detta, då blir jag misstänksam.

När "experter", som själva ofta anför just vetenskaplighet som något de själva står för men de som förespråkar andra perspektiv inte "är" och samtidigt hävdar att en företeelse i samhället ökar utan att anföra en verifierbar grund för det, då köper jag det inte, enkelt uttryckt. Då vill jag ha fram dom där korten på bordet. Och då är det bara statistik - över tid - som gäller.

mvh
Dan

lottaf sa...

Tack för ett intressant blogginlägg som skapat debatt inte bara här i bloggens kommentarer utan även på omnämnd sida på Facebook.
Kanske jag missuppfattat inlägget men är inte "poängen" frågan om det stjäls fler hundar idag än för 5, 10, 15 år sedan?
Den statistik som finns är den som försäkringsbolagen kan ta fram, någon annan pålitlig statistik lär inte finnas eftersom grupperna som det hänvisas till inte funnits tillräckligt länge för att ha någon statistik.
Att det syns mer idag när en hund stjäls är sant och det får vi tacka våra sociala medier för; bloggar, Twitter, Facebook osv. När en efterlysning delas 500 ggr eller tusentals människor deltar i ett evenemang på Facebook så pratas det naturligtvis mer om den stulna hunden än vad det gjorde på den tiden då det bara sattes in en liten notis i lokaltidningen. Jag känner inte till någon som kan säga att det stjäls fler hundar idag...


Unknown sa...

Hej Anonym 3.
Har inte ifrågasatt att det förekommer att hundar stjäls. Tvärtom står det i blogginlägget. Och hur illa jag tycker om de som stjäl hundar.

Mörkertal är ett begrepp som är lite som ett tveeggat svärd. Kan också slå tillbaka på användaren. Det enda vi vet är att vi inte vet. Då är en dålig strategi att racka ner på den som efterlyser mer, generaliserbar kunskap som kan lysa upp i mörkret. Eller?

Unknown sa...

Hej lottaf! Jo, det är en av de poänger jag försöker göra! Helt riktigt.

Jag vet ännu inte om det går att få Rikspolisstyrelsen att plocka fram data rörande anmälda tillgrepp av hund. Det borde dock vara den källa som är rimligast.

Men även där måste man ju egentligen bryta ner en sån kategori i mindre, för att kunna sprida ljus över frågan om stölder av hundar där okända personer rent faktiskt tillgriper nån annans hund. Det förefaller inte sällan röra sig mer om tvister mellan människor som redan har en relation till varandra (kennel-hundköpare, tvister mellan familjemedlemmar, osv) som också ingår i en sån kategori.

Du har tolkat mig helt rätt sen rörande de ökande kanalerna för spridning av berättelser om stöld!

Anonym sa...

Intressant diskussion och behövlig ! Enligt polisen från Ett ! distrikt där vi/jag ställde frågan : Hur många hundar är anmälda stulna ? Svaret : Uppskattningsvis! Så sker det över 1000 anmälningar just av stulna hundar och detta är enbart i ett distrikt ! ( de andra distrikten var inte intresserade eller hade inte tid med att besvara frågan )
.
( I Sverige finns 21 polisdistrikt, motsvarande de 21 länen . Källa : Wikipedia )
Det största distriktet är Västra Götaland ( därifrån kommer mina uppgifter ) bortsett från Norrland .
Om vi gångrar 21 distrikt med tusen stulna hundar , så blir det väldigt många .
För att inte överdriva så kan vi gångra det med 10 , då har vi alltså 10,000 i vårt land vars hundar är stulna , för mig är detta något som inte får nonchaleras !
När en hundägare utsätt för detta trauma kan man likna det med att ett barn stjäls ( min personliga erfarenhet efter att ha haft nära kontakt med ägarna , startat event och följt dom en längre tid ) ovisshet , frustration , pendla mellan hopp och förtvivlan .
Att lägga på minnet ! för många människor , i vårt fantastiska land , är hunden den enda familjemedlemmen.
Enligt mina egna "studier" så sker de flesta stölderna på mindra orter , utanför matvarubutikerna, . Varför ? Jo där har människorna forfarande har kvar en bit av tron på människan . Enligt kartläggning ( min egna ) ser jag också ett "stråk" där dessa förövare befinner sig . Självklart finns det undantag .
Vi kan dividera , framföra fakta osv . att mörkertalet är stort tvekar jag inte över.
I de flesta fallen så anklagar hundägaren sig själv och har inte orken att anmäla stölden .
De hundar som blir anmälda, har tyvärr inte polisen tid och resurser över för att "jaga" där kommer FB in i bilden !
De olika grupper som finns på FB är många !( hitintills är enbart en nämnd)
Alla är vi medvetna om att våra hundar stjäls till olika syften och dom är inte alltid goda.
Det jag efterlyser i denna debatten är ! Hur kan vi förebygga detta ? / MVH Ing-Marie Samuelsson

Unknown sa...

Hej Ing-Marie! Vill börja med att säga att jag håller med dig om att en stöld av en hund är vidrigt, och givetvis sätter djupa, negativa spår i omgivningens medvetande. Det skrev jag också i inlägget, för övrigt.
Sen håller jag också med dig om att det saknas resurser eller en rimlig organisation hos polisen för att utreda de stölder av hundar som faktiskt sker. Och att det sker sådana, det skrev jag också, för övrigt.
Din räkneexcercis är intressant. Men jag tror att antalet (10 000 hundstölder per år i landet) är klart överdriven. Då avser jag stölder där en okänd förövare stjäl hund parkerad vid butik, ur bil, i hem, eller liknande. Och, för tydlighetens skull, "jag tror". För vi vet ju inte, varken du eller jag. Eller nån annan. Hur många hundar som stjäls på det sättet idag. Hur många som stals på det sättet tidigare. Osv. Och vad vi då verkligen inte kan uttala oss om, är om denna typ av stölder ökar! Eller minskar. Eller...
Skälet till att jag tror att siffran 10 000 rena hundstölder i landet per år är för hög, är att det helt enkelt är alldeles för många, för att ha passerat såpass obemärkt förbi i den allmänna debatten. Hade det varit 10 000 rena hundstölder i landet, hade de säkert utgjort en egen kategori i statistiken som BRÅ har. För att jämföra, i juli 2012 anmäldes 1 044 fullbordade bilstölder i landet. Jag tror inte antalet rena hundstölder ligger på den nivån, faktiskt. Men, jag omvärderar givetvis min åsikt om det kan bevisas att jag har fel!

Hur vi kan förebygga problemet - oavsett dess storlek? Kunskap är början, i alla fall.

~~Sara~~ sa...

Visst stjäls det hundar... det är väl de flesta av oss medvetna om.
Men det var ju inte det som var själva poängen med inlägget. Jag blir förvånad över att man inte läser det mer noggrant, fast det kanske har med läsförståelse att göra. Eller så är det jag som är ute på en cykeltur, men isf bjuder jag på det ;)

Är det nånstans man borde kunna få "staplad" statistik så är det väl från polisen? eller?? Alla hundägare har inte sina hundar försäkrade så där går ett mörkertal bort, om man går på försäkringsbolagens statistik alltså.

Sedan är det väl så att man gör som man vill med sin hund...alltså om man vill ta med hunden och handla och binda upp den utanför. Jag personligen skulle bara göra det i absoluta nödfall. Jag har mina anledningar precis som alla andra hundägare har sina.

Sen har jag inte fb så jag har missat hela grejen med den vita bussen...


Unknown sa...

Spot on, Sara!

Anonym sa...

Att stjäla en bil kan vi inte jämföra med att stjäla en hund , har du en Porce så kanske Efterlyst ( TV3) hjälper dig , har du en hund så finns det ingen inom massmedia som hjälper till och då kan man undra , var lägger vi våra värderingar ?
Jag vidhåller , stölder av våra husdjur är omfattande så även den brutalitet som vi dagligen kan läsa om , hästar , får , som blir skurna , grupper som far runt , hyr in sig på dagis och andra inrättningar, helst på landsbygden , ger sig ut för att ha en kurs i data på kvällstid , under denna "data-kvällen " ) kommer det djurägare som "säljer " sina djur , Källa: Aftonbladet .
Det är med frustration jag skriver detta !
Så återigen , utan att blanda in forskningen som tydligen ligger efter , hur många djur ska vi offra innan vi får upp ögonen // Ing-Marie
Återigen , klandra inte en grupp på FB för vi är många grupper som jobbar med atthjälpa dessa förtvivlade människor,
Ang, Vita skåpbilar så får vi tänka till mer än en gång , att peka ut vissa människogrupper med vissa bilar är inte alls okej. // Ing-Marie

Unknown sa...

Hej Ing-Marie! Frustrationen över djur som far illa eller stjäls delar vi. Har aldrig sagt något annat.

Jag förstår inte alls vad du menar med det här som du skriver: "Återigen, klandra inte en grupp på FB för vi är många grupper som jobbar med att hjälpa dessa förtvivlade människor." Var och hur skulle jag "klandra" någon grupp på FB?

~~Sara~~ sa...

sv till Christina:
Det är ju just det, att det tar sån tid för det att läka ut och jag blir så otålig även om jag ser att det blir bättre och bättre. Jag har ju några bilder att jämföra med om jag skulle glömma bort



Anonym sa...

Dan , jag försökte att försköna det som skrivs om Bosses Hundhjälp, det gick tydligen inte så bra. Men nog om det.
Mitt budskap , utan att försköna , det finns flera grupper på FB , förutom Bosses , som gör ett fantastikt arbete med att efterlysa , stötta och vara medmänniska . Själv är jag admin för en liknande grupp , och jag väljer att inte vara anonym. Jag / vi fortsätter vårt arbete med att lokalisera , få fram fakta så mycket som det går. När mitt/vårt arbete är någolunda klart så vet jag bannemig inte vem som är intresserad. Ing-Marie

Unknown sa...

Hej igen Ing-Marie! Jag försökte hitta gruppen du är admin för, men måste erkänna jag misslyckades. Vilken grupp talar du om?

Jag har sannerligen ingenting emot människor som engagerar sig för djurs rättigheter eller de som t ex försvunnit. Jag uppmärksammar gärna ett sånt arbete även i bloggen framöver.

Men jag förebehåller mig rätten att anlägga ett kritiskt perspektiv.

Nu var det ju inte försvunna hundar som inlägget jag skrev handlade om :)

Anonym sa...

Hej Dan , jag tappade tråden lite eller var kanske otydlig . Det är stulna hundar förstås som jag också har i tanken men när en hund försvinner så ligger det väldigt nära till hands att den är stulen.
En berättelse om hur stöldbegärliga våra djur är . Männikor gör inbrott där dom vet om att det finns 6 små renrasiga valpar á 20,000 / styck. Förutom valparna åker det med 2 struntsaker som är utan värde.
Idag ,jämfört med 70-80 talet så har hunden ett betydligt större värde vilket gör att stölderna , logiskt sett, bör öka. statistik över problemet är säkert av värde men inte alls tillförlitligt . Ing-Marie

~~Sara~~ sa...

Om man har haft inbrott och det försvinner "små saker av ringa värde" och 6 st valpar... Ringer man inte till polisen och anmäler detta då? Oavsett om de har tagit nåt eller inte och man ser att nån varit inne i huset så ringer man väl och gör en anmälan? Skulle då jag göra iaf.
En annan sak är att polisen inte ser hundstölder som "viktiga" när de har andra brott att handskas med. För hundägaren känns det nog för jäkla taskigt att hans/hennes hund-/ar inte är tillräckligt viktiga, det handlar om prioriteringar från polisens sida.
Statistik är ju statistik, inte alltid tillförlitlig men iaf ett riktmärke.

Jisses vilken stor sak det blev om att få statistik 70-talet vs 2012...
för det var ju det du var nyfiken på.... Sker det fler hundstölder? Hur många hundägare finns det i sverige idag? hur många fanns det då? och hur många hundar finns det idag? Hur många fanns det då?

mååånga frågor finns det :)
Och jag skulle kunna styra frågan ytterligare ett varv och komma ifrån kärnan helt...men jag avstår ;)

Elin sa...

Det är ju så intressant, för när jag var liten så band vi alltid hunden utanför affärern och jag fick redan i tidig ålder rasta vår hund helt själv. På den tiden fanns det inga "elaka hundar" eller några "problem". Idag skulle jag aldrig våga lämna min hund utanför affärn och vart jag en går, så möter jag alltid på minst en typisk hund med "hundmötesproblem".

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.